En hjärtskärande historia Del 3
Lovisa del 3
<3 För det första vill jag börja med att tacka Er som hjälpt och stöttat både ekonomiskt och även på andra sätt visat att Ni bryr Er! <3
Igår var en lång och jobbig dag och idag har varit nästan värre. Jag ska förklara för er varför.
Jag hade ju delar av öronmärkningen, den del som fanns kvar... Och med hjälp av den och SKKs ägarregister fick vi fram några möjliga kandidater. Vissa var ju mer troliga med tanke på ålder, färg och geografiskt läge. En av dessa personer visade sig vara Lovisas ägare.
Jag ringde många gånger till den här personen under dagen. Hemnumret var inte aktuellt, jobbnumret var till ett jobb hon inte jobbat på sedan flera år tillbaka men en person där hade fortfarande kontakt med henne och kunde ge mig mobilnumret. Inget svar på mobilen heller. Kollade numret på Eniros kartor och det var kanske ett par mil ifrån där Lovisa hittades. Katten var registrerad hos SKK som "gul", inget hårlag angett, född 2002 och den hette Chili. Fram emot kvällen ringer så den här personen upp mig och undrar varför jag ringt. Jag frågar om hon tappat bort något och hon funderar länge... Så småningom frågar hon om det kanske kan vara en katt? Ja, sa jag har du några kännetecken på katten du förlorat? Ja, den har ingen svans, sa hon... Då visste jag ju att det var rätt person.
Jag berättde om Lovisa och vad som hänt och i vilket skick hon var när hon hittades. jag frågade också vad som hänt med hennes svans och när hon försvann. Hon visste inte (?) när katten försvunnit, för"hon brukar vara borta länge". Kanske tre veckor? Då sa jag att antingen måste det vara snarare tre månader eller så var pälsen redan tovig innan hon försvann? Och att sådan tovig päls inte skyddar mot väder och vind! Då kanske det var längre sedan, hon visste inte. Så hade de flyttat. Först sa hon i början av Februari, men ändrade sig till December... Och katten hade flyttat med dom. Strax innan flytten hade hon kommit hem utan svans, antagligen attackerad av en grävling förklarade hon det med. Jaha sa jag och denna gången förlorade hon öronen... :( Då grät hon och jag blev mest förbannad... Hon hade letat runt där de bodde sa hon och frågat grannarna och ingen hade sett henne. Men de hade bott där katten hittades innan de flyttade dit de bor nu. Så hon gick tillbaka dit de bodde innan, logiskt och typ andra stället man skulle leta på?
Hur som helst skulle hon komma idag och hämta sin katt och lovade mig dyrt och heligt att katten skulle få stanna inomhus tills pälsen växt ut ordentligt. hon skulle komma idag kl.13.30. Hon ville såklart betala för mina utlägg.
Alldeles nyss ringer den här människan. Och grinar igen... Nu har hon tänkt och funderat och diskuterat med sin kompis hela dagen och förlåt att hon ringde så sent... Jaha... Så säger hon att hennes sambo gillar inte katten och har aldrig gjort. De har en annan katt tillsammans som alltid får vara i sambons knä och behandlas helt annorlunda än Lovisa, henne knuffar han bara bort. Så hon måste fråga om jag kan tänka mig att kanske låta katten bo kvar, för jag verkar ju ha tagit god hand om henne? Men det var ju svårt för att hon hade ju haft katten i tio år (fast katten är 8?) så hon måste fundera...
Ja så jag sa fundera på du och att katten är välkommen att stanna, det är kanske det bästa. Här har hon utegångsförbud åtminstone till sommaren,sedan får hon förtjäna vårt förtroende innan vi litar på att hon inte sticker nånstans. Men en kastrerad honkatt? Inte brukar de väl sticka utan orsak??
Hur som helst får hon sitta ensam nu tills ägaren bestämt sig helt och hållet och tills skabbisarna är döda i öronen. Men nu vet ni läget för tillfället! Vi är ju många delägare i den här lilla katten nu och jag hoppas ni fortsätter följa den här historien!
Kramis!
<3 För det första vill jag börja med att tacka Er som hjälpt och stöttat både ekonomiskt och även på andra sätt visat att Ni bryr Er! <3
Igår var en lång och jobbig dag och idag har varit nästan värre. Jag ska förklara för er varför.
Jag hade ju delar av öronmärkningen, den del som fanns kvar... Och med hjälp av den och SKKs ägarregister fick vi fram några möjliga kandidater. Vissa var ju mer troliga med tanke på ålder, färg och geografiskt läge. En av dessa personer visade sig vara Lovisas ägare.
Jag ringde många gånger till den här personen under dagen. Hemnumret var inte aktuellt, jobbnumret var till ett jobb hon inte jobbat på sedan flera år tillbaka men en person där hade fortfarande kontakt med henne och kunde ge mig mobilnumret. Inget svar på mobilen heller. Kollade numret på Eniros kartor och det var kanske ett par mil ifrån där Lovisa hittades. Katten var registrerad hos SKK som "gul", inget hårlag angett, född 2002 och den hette Chili. Fram emot kvällen ringer så den här personen upp mig och undrar varför jag ringt. Jag frågar om hon tappat bort något och hon funderar länge... Så småningom frågar hon om det kanske kan vara en katt? Ja, sa jag har du några kännetecken på katten du förlorat? Ja, den har ingen svans, sa hon... Då visste jag ju att det var rätt person.
Jag berättde om Lovisa och vad som hänt och i vilket skick hon var när hon hittades. jag frågade också vad som hänt med hennes svans och när hon försvann. Hon visste inte (?) när katten försvunnit, för"hon brukar vara borta länge". Kanske tre veckor? Då sa jag att antingen måste det vara snarare tre månader eller så var pälsen redan tovig innan hon försvann? Och att sådan tovig päls inte skyddar mot väder och vind! Då kanske det var längre sedan, hon visste inte. Så hade de flyttat. Först sa hon i början av Februari, men ändrade sig till December... Och katten hade flyttat med dom. Strax innan flytten hade hon kommit hem utan svans, antagligen attackerad av en grävling förklarade hon det med. Jaha sa jag och denna gången förlorade hon öronen... :( Då grät hon och jag blev mest förbannad... Hon hade letat runt där de bodde sa hon och frågat grannarna och ingen hade sett henne. Men de hade bott där katten hittades innan de flyttade dit de bor nu. Så hon gick tillbaka dit de bodde innan, logiskt och typ andra stället man skulle leta på?
Hur som helst skulle hon komma idag och hämta sin katt och lovade mig dyrt och heligt att katten skulle få stanna inomhus tills pälsen växt ut ordentligt. hon skulle komma idag kl.13.30. Hon ville såklart betala för mina utlägg.
Alldeles nyss ringer den här människan. Och grinar igen... Nu har hon tänkt och funderat och diskuterat med sin kompis hela dagen och förlåt att hon ringde så sent... Jaha... Så säger hon att hennes sambo gillar inte katten och har aldrig gjort. De har en annan katt tillsammans som alltid får vara i sambons knä och behandlas helt annorlunda än Lovisa, henne knuffar han bara bort. Så hon måste fråga om jag kan tänka mig att kanske låta katten bo kvar, för jag verkar ju ha tagit god hand om henne? Men det var ju svårt för att hon hade ju haft katten i tio år (fast katten är 8?) så hon måste fundera...
Ja så jag sa fundera på du och att katten är välkommen att stanna, det är kanske det bästa. Här har hon utegångsförbud åtminstone till sommaren,sedan får hon förtjäna vårt förtroende innan vi litar på att hon inte sticker nånstans. Men en kastrerad honkatt? Inte brukar de väl sticka utan orsak??
Hur som helst får hon sitta ensam nu tills ägaren bestämt sig helt och hållet och tills skabbisarna är döda i öronen. Men nu vet ni läget för tillfället! Vi är ju många delägare i den här lilla katten nu och jag hoppas ni fortsätter följa den här historien!
Kramis!
Kommentarer
Trackback
