Jag höll på att dö!

Kan ni fatta, jag ligger etta i barncupen på vetgirig.nu, det känns overkligt men samtidigt ganska roligt för jag har spelat igen alla mina missade matcher och andra saker, så ett hårt jobb har lagt mig på första plats! helt otroligt, nu ska jag hålla mig kvar där några veckor till bara.
Jag fick också ett mönster jag ska vara testvirkare på, det är Jannas ursöta regnbågsdockor som tre av de snart ska sitta på min hylla och göra poser, jag känner mig lagomt bra nu!
gdfgdfdh
Såhär har min dag sett ut:

Vaknar klockan 06:48 och ligger och drar mig en stund.
06:50 sitter jag i soffan och äter macka och juice
07:40 springer och klär på mig
08:05 slänger på lite maskara för att se snyggare ut
08:08 låser dörren för denna morron och drar till plugget
14:10 Äntligen har skolan slutat, springer hem
14:20 Äntligen hemma och sätter mig och gör läxor
15:30 Sätter mig och spelar sims
17:00 Käkar middag, det blev Fiskgrattäng med Räkor, vitt vin och potatismos
18:33 sitter här och skriver i bloggen

Detta var min vanliga dag, ha det bra i sommarsolen nu!

Kramar Virkelina!

En hjärtskärande historia Del 3

Lovisa del 3

<3 För det första vill jag börja med att tacka Er som hjälpt och stöttat både ekonomiskt och även på andra sätt visat att Ni bryr Er! <3

Igår var en lång och jobbig dag och idag har varit nästan värre. Jag ska förklara för er varför.

Jag hade ju delar av öronmärkningen, den del som fanns kvar... Och med hjälp av den och SKKs ägarregister fick vi fram några möjliga kandidater. Vissa var ju mer troliga med tanke på ålder, färg och geografiskt läge. En av dessa personer visade sig vara Lovisas ägare.

Jag ringde många gånger till den här personen under dagen. Hemnumret var inte aktuellt, jobbnumret var till ett jobb hon inte jobbat på sedan flera år tillbaka men en person där hade fortfarande kontakt med henne och kunde ge mig mobilnumret. Inget svar på mobilen heller. Kollade numret på Eniros kartor och det var kanske ett par mil ifrån där Lovisa hittades. Katten var registrerad hos SKK som "gul", inget hårlag angett, född 2002 och den hette Chili. Fram emot kvällen ringer så den här personen upp mig och undrar varför jag ringt. Jag frågar om hon tappat bort något och hon funderar länge... Så småningom frågar hon om det kanske kan vara en katt? Ja, sa jag har du några kännetecken på katten du förlorat? Ja, den har ingen svans, sa hon... Då visste jag ju att det var rätt person.

Jag berättde om Lovisa och vad som hänt och i vilket skick hon var när hon hittades. jag frågade också vad som hänt med hennes svans och när hon försvann. Hon visste inte (?) när katten försvunnit, för"hon brukar vara borta länge". Kanske tre veckor? Då sa jag att antingen måste det vara snarare tre månader eller så var pälsen redan tovig innan hon försvann? Och att sådan tovig päls inte skyddar mot väder och vind! Då kanske det var längre sedan, hon visste inte. Så hade de flyttat. Först sa hon i början av Februari, men ändrade sig till December... Och katten hade flyttat med dom. Strax innan flytten hade hon kommit hem utan svans, antagligen attackerad av en grävling förklarade hon det med. Jaha sa jag och denna gången förlorade hon öronen... :( Då grät hon och jag blev mest förbannad... Hon hade letat runt där de bodde sa hon och frågat grannarna och ingen hade sett henne. Men de hade bott där katten hittades innan de flyttade dit de bor nu. Så hon gick tillbaka dit de bodde innan, logiskt och typ andra stället man skulle leta på?

Hur som helst skulle hon komma idag och hämta sin katt och lovade mig dyrt och heligt att katten skulle få stanna inomhus tills pälsen växt ut ordentligt. hon skulle komma idag kl.13.30. Hon ville såklart betala för mina utlägg.

Alldeles nyss ringer den här människan. Och grinar igen... Nu har hon tänkt och funderat och diskuterat med sin kompis hela dagen och förlåt att hon ringde så sent... Jaha... Så säger hon att hennes sambo gillar inte katten och har aldrig gjort. De har en annan katt tillsammans som alltid får vara i sambons knä och behandlas helt annorlunda än Lovisa, henne knuffar han bara bort. Så hon måste fråga om jag kan tänka mig att kanske låta katten bo kvar, för jag verkar ju ha tagit god hand om henne? Men det var ju svårt för att hon hade ju haft katten i tio år (fast katten är 8?) så hon måste fundera...

Ja så jag sa fundera på du och att katten är välkommen att stanna, det är kanske det bästa. Här har hon utegångsförbud åtminstone till sommaren,sedan får hon förtjäna vårt förtroende innan vi litar på att hon inte sticker nånstans. Men en kastrerad honkatt? Inte brukar de väl sticka utan orsak??

Hur som helst får hon sitta ensam nu tills ägaren bestämt sig helt och hållet och tills skabbisarna är döda i öronen. Men nu vet ni läget för tillfället! Vi är ju många delägare i den här lilla katten nu och jag hoppas ni fortsätter följa den här historien!



Kramis!

En hjärtskärande historia Del 2

Del 2 katthistorien

Nyss hemkommen från veterinären med salvor och mediciner upp över öronen... :) Som tur var fick jag ta betala veterinären på faktura, men tack och lov att jag fått hjälp, så jag kunde hämta ut medicinerna!

Veterinären konstaterade att det är en honkatt och antagligen kastrerad. Så någon har brytt sig om den här katten tidigare i alla fall. Hon hade tyvärr inget chip, utan var öronmärkt. I öronen som nästan inte finns kvar. :( Men jag har med det lilla jag har fått hjälp av SKKs ägarregister och söker en möjlig ägare. Men hon är inte anmäld försvunnen någonstans.

Lo-visa som jag kallar henne (för hon såg ut som en lokattsbebis, nu ser hon mer ut som en lejonhane) blev undersökt av veterinären och hon skötte sig jättebra! Som att hon vet att hon får hjälp! Hjärta och lungor låter bra. Hon är minst ett par tre år gammal. Medan hon var sövd rakades tovorna bort (nästan all päls) och öronen rengjordes, både såren och inuti. Hon hade öronskabb och såren tvättades rena och smordes in. Det syns att det har gjort ont och kliat. Lite tandsten passade veterinären på att ta bort medan hon ändå sov... :) Svansen såg ut att ha läkt fint faktiskt, så den behövdes inte göras någonting åt. och bajset rakades bort det mesta och tvättades bort resten.

Återbesök inbokat om två veckor, om inget tillstöter. Nu ska hon äta, vila och medicineras... Och jag ska leta eventuell ägare...

Tack snälla alla som engagerat er och engagerar er i detta tillsammans med oss!

fgdfhh

En hjärtskärande historia Del 1

BuhuHär kommer en sann historia om en katt skriven av Anna-Helga på iFokus:


Hjälp!

I går fick jag ett mail om att min katt som försvann när vi flyttade i Oktober eventuellt fanns på en persons veranda! Jag har annonserat och letat utan resultat. Så jag gav mig iväg för att hämta hem min katt!

Det var inte min katt jag fann utan det var en annan katt i ett bedrövligt skick.

Den påminner lite om min förutom att ögonfärgen är en annan. Den här katten har alldeles lysande gröna ögon och min katt har bruna. Men jag tog med den hem iaf. För han som hittat katten skulle annars släppa ut den igen då han är allergisk. Och det skulle den inte klara av särskilt länge.

Hela katten ären enda stor tova, ända in till skinnet. Den har gammal avföring fast i rumpan och man kan inte ens se vad det är för kön p.g.a all tovig och smutsig päls. Öronen är nästan helt borta, de har frusit sönder och såren är inflammerade av all smuts. Svans har den ingen kvar, inte ens en stump. Vet inte om den frusit av eller om det är något annat djur som varit på katten. Svansen är i alla fall borta.

Jag har varit med katten till veterinär. Inatt ska den bara få vila efter att den ätit och druckit. Den är så gosig att den ramlar omkull när man klappar den. Säkert är det ren utmattning också.

Ett litet bekymmer jag har är att jag inte riktigt hade räknat med ett besök hos veterinären såhär dagarna innan barnbidrag... Det är ju inte gratis att åka till veterinär precis och katten är ju inte försäkrad. Såren på öronen måste åtgärdas, pälsen måste rakas av, den behöver antagligen mediciner mot inflammerade såren mm. Jag vågar inte vänta till fredag...

 

Del 2 kommer nästa vecka!


Vinn ett STORT paket med ögon och Nosar!

Just nu har Virka Amigurumi uppnått 25 000 bes, det betyder att jag självklart är med!


För att vara med i tävlingen skickar du en kommentar i deras inlägg på: http://crochetamigurumi.blogg.se/

Good Luck!

RSS 2.0